söndag 1 augusti, 2010

Adress och telefon

Färgelanda Kommun
Allhemsvägen 5
458 80 Färgelanda
Tel: 0528-56 70 00
Fax: 0528-714 76

e-post:
kommun@fargelanda.se


Synpunkter på vår hemsidaNytt fönster

Du är här: Startsida / Bygga och Bo / Energirådgivning / Agenda 21 / Agenda 21 historia

Agenda 21 historia

Stockholm 1972

Under 1950-talet började miljöfrågor debatteras på allvar. En av anledningarna var Rachel Carsons bok om det kvicksilverbetade utsädet, "Tyst vår", som väckte en hel värld. I Sverige inrättades Naturvårdsverket. Svenskar som märktes i debatten framöver var bland andra Georg Borgström, Ralf Edberg och Hans Palmstierna.
Efter en tids intensiva förberedelser var Sverige redo att ta initiativet till en global miljökonferens. Resultatet blev FN:s globala miljökonferens i Stockholm år 1972. Ordförande vid konferensen var jordbruksminister Ingemund Bengtsson. Det var första gången som miljöfrågorna samlat placerades på den internationella politiska dagordningen. Som en direkt följd av konferensen inrättades UNEP, FN:s miljöprogram och FN:s medlemsländer blev allt mer engagerade i miljöarbetet.

Det arbete som vidtog i världens länder för att genomföra de olika beslut som hade fattats vid konferensen ledde till att miljöfrågorna blev allt mer prioriterade. Världskommissionen för hållbar utveckling under ledning av Norges dåvarande statsminister Gro Harlem Brundtland lade 1987 fram rapporten "Vår gemensamma framtid", där temat "hållbar utveckling" (en utveckling som tillfredställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredställa sina behov) lanserades. Hållbar utveckling har sedan dess blivit ett samlat begrepp för utvecklingsarbete på alla nivåer.

Rio de Janeiro 1992

Tjugo år efter Stockholmskonferensen samlades världens ledare åter för att diskutera den globala utvecklingen. Ett ökat miljöarbete hade sedan konferensen stimulerats på alla nivåer; globalt, nationellt och lokalt. Sverige hade även denna gång deltagit aktivt i förberedelserna och Stockholm var ett av alternativen som plats för det som senare blev den klassiska Riokonferensen. Initiativet till FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992, togs inte minst sedan världens utvecklingsländer hade ställt kravet att miljöåtgärderna måste kombineras med möjligheter till utveckling. Vid Riokonferensen fastställdes målet om en hållbar utveckling. Det omfattande och viktiga handlingsprogrammet Agenda 21 med sina 40 kapitel antogs och de viktiga konventionerna om klimat och biologisk mångfald samt ökenkonventionen initierades.

New York 1997

En utvärdering av Riokonferensen ägde rum år 1997, dvs. fem år efter Rio. Utvärderingen i New York blev inte den framgång som Sverige och andra länder hade hoppats på. Man kunde exempelvis konstatera att världens miljötillstånd trots flera framsteg totalt sett hade försämrats. Samma sak gällde den ekonomiska situationen för merparten av utvecklingsländerna. Mötet lyckades heller inte uppnå enighet kring en sammanfattande politisk deklaration. Dock togs viktiga beslut om hur det fortsatta genomförandet av Agenda 21 skulle utformas. Bland annat åtog sig världens länder att senast år 2002 arbeta fram nationella strategier för hållbar utveckling. Dessa strategier kommer förhoppningsvis leda till en konkret fortsättning i arbetet för hållbar utveckling.

Johannesburg 2002

Hösten 2002 var det så dags för tioårsuppföljningen av Rio-konferensen. Denna gång i Johannesburg i Sydafrika. Om Stockholm-konferensen var inriktad på miljöfrågorna och Rio-konferensen handlade om miljö och utveckling, så var Johannesburgmötet ett världstoppmöte om hållbar utveckling - i alla dess dimensioner: socialt, ekonomiskt och miljömässigt.

Sverige hade höga ambitioner i förberedelserna inför toppmötet och flera nya mål som ursprungligen föreslogs av Sverige antogs i toppmötets handlingsprogram. Inom flera områden hade Sverige däremot viljat gå längre vad det gäller både starkare åtaganden och rekommenadationer.

Exempel på nya åtaganden:
Handels- och miljöregler skall stödja varandra. Det pågående arbetet inom WTO på detta område skall vidareutvecklas och stöttas.

Överenskommelse om att subventioner måste ändras gällande t ex fiske och jordbruk, så att verksamheter för hållbar utveckling gynnas.

Andelen människor som saknar tillgång till grundläggande sanitet skall halveras till 2015. Idag saknar nästan ahlva jordens befolkning grundläggande sanitet.

Förslag om att utarbeta ett 10-årigt ramverksprogram för hållbara produktions- och konsumtionsmönster har antagits.

Exempel på områden där Sverige vill gå längre:
  • Tydligare och mätbara mål för övergång till förnybar energi.
  • Starkare jämställdhetsperspektiv
  • Den sociala dimensionen av hållbar utvecklig med frågor som arbetsrätt och sysselsättning borde uppmärksammmats i högre grad..

Kontakt Nyhetsarkiv FAQ Hjälp Cookies Sök